Saknad

Saknad är en väldigt svår känsla att hantera. Efter tre veckor i London har jag knappt hunnit tänka på alla där hemma, mest på grund av alla nya intryck, upplevelser och människor runtomkring. Allt är så annorlunda här vilket också bidrar till att det inte finns så mycket som påminner mig om lilla kristianstad med sina fjuttiga 80 000 invånare, i London är dom liksom runt 10 miljoner - det är lika många som bor i hela Sverige! Men trots att jag väldigt sällan får hemlängtan får även jag mina infall ibland, från ett meddelande på facebook, en bild som dyker upp på datorn eller genom ett sms från någon nära och kär. Detta hände igår på min lunchrast genom ett sms från min moder. Vi hör inte av oss ofta till varann men jag vet ändå att hon bryr sig så oerhört mycket om mig och att hon vill att jag ska ha det så bra jag bara kan, igår gjorde hon min lunchrast och räddade min oerhört tråkregniga måndag som var tom på både folk och dricks. Jag saknar nog er alla mer än jag vågar erkänna för mig själv och trots att jag är dålig på att höra av mig så saknar jag att bara kunna ringa någon och ta en fika eller promenad bara för att man känner för det, behöver det eller helt enkelt vill.

Ikväll ska jag skypedejta med mina systrar, det ska bli alldeles underbart. Dom är så konstiga och det är jag också, tummen upp för det! men först.. CAMDEN MARKET!