Operation immunförsvar

Efter gårdagens hälsoflopp när jag låg däckad - ja, ni hörde rätt. jag sov bort en hel lördag, vilket slöseri - efter flera dagars huvudvärk och en dags feber är jag återigen återställd och jobbklar. Visserligen tog det inte många minuter för min kropp att tillfriskna men jag känner ändå att dessa sena nätter inte riktigt är till min hälsas fördel och har därmed bestämt mig för att bygga upp mitt immunförsvar lite. Kanske är inte croissanter och snabbnudlar den ultimata kosten heller om man väl tänker efter, hur gott det än må vara. Så för att boosta min muskulösa bartenderkropp inför hösten bacillusker gick jag inom mataffären på vägen hem idag. Låt oss mjukstarta med lite..

Pressad citron (c-vitamin) och avokado (bra fett). Dessutom tänkte jag försöka sova lite mer också, godnatt!

Besök!

Igår kom en söt liten frida från Bath på besök i storstaden, så vi passade på att ta en liten fika och en promenix i Green Park innan mitt jobb. Det var så underbart vackert att för första gången verkligen titta på de gulröda trädkronorna och få andas in lite klorofyll - var har denna oas gömt sig under mina hittills två månader här? Dessutom, att få göra det med min alldeles egna frida var ju det bästa. Hon är verkligen bra, riktigt bra. Dessutom gav hon mig alla våra sjukt snygga självutlösarbilder från vår parisweekend i augusti som jag väntat så länge på. Har ni tur kanske det kommer ett smakprov på dem snart!

Och nu har jag legat i sängen hela dagen med troligen någon slags influensa. Det enda positiva med det är att jag slipper klä upp mig till jobbets årliga och dessvärre obligatoriska halloweenutklädseltävling. Jag tröstar mig med de fina parisbilderna och somnar om..

Vid-behov-staden

När man vandrar Londons gator fram - oavsett väder, vind och tid på dygnet - känns det som om den har i princip allt man behöver just vid det tillfället. Ungefär som vid-behovs-rummet i Harry Potter ni vet. Strosar jag omkring och känner hur magen kurrar till i brist på kaffe ploppar det alltid upp ett café precis bredvid och när jag är påväg till bussen efter en sen jobbnatt och inser till min förskräckelse att jag inte har någon frukost inför morgondagen så dyker det självklart upp en nattöppen mataffär med det enda jag behöver: rostmackor och nutella. Om det är så att du 1. egentligen inte vet vad du behöver eller 2. inte behöver något utan bara inte har något vettigare för dig så är det bara att traska in på de där vi-har-allt-mellan-himmel-och-jord-och-vi-har-öppet-dygnet-runt-butikerna som finns i varenda gatuhörn. Där kan du ladda mobilen, köpa cykeldäck, införskaffa dig 10-kilos rispåsar (man vet aldrig när man behöver det..) och om du har tur har dom även en sunkig nittonhundrafrösihjäldator i ett hörn till uthyrning för en billig peng. Hur alla dessa små butikerna får affärerna att gå runt förblir ett mysterium för mig, kanske vill jag inte veta. Så länge jag får det jag köper får de pyssla med alla sina skumma affärer hur de vill. Det jag inte vet lider jag ju inte av!

Imorse satt jag och göttade mig med nattens frukostinköp: engelsk risifrutti. Till skillnad från en typisk svensk risifrutti var sylten redan färdigblandad med gröten och det är ju alldeles perfekt när man är lite morgonsuddig och grötig i skallen. Idag börjar jag inte jobbet förrän klockan 21.00 heller, life is good!

"Du skulle ju kunna blogga om ett skosnöre!"

Det är inte alltid det lättaste att uttrycka sig precis så som man innerst inne känner och därför skriver jag nu ett blogginlägg om skosnören tillägnad min kära syster amanda (som för övrigt gav ifrån sig kommentaren som fick bli rubrik för detta inlägg). Hursomhelst så var hennes budskap lite mer positivt än det framstår som när man läser det för sig självt, då det hon egentligen ville få fram var: ”Du är så grym på att blogga att du till och med skulle kunna få ett skosnöre att verka intressant. Dessutom är jag extremt ärad att vara din storasyster tack vare ditt fabulösa vokabulär och dina finurliga formuleringar”. Typ nästan så menade hon, ungefärligen.

Men nu ska jag blogga om något så skosnörelöst som mitt senaste skofynd – ett par ballerinaskor. Skapade för att glittra upp Londons höstruskiga gator och ge mina gigantiska fötter precis den uppmärksamhet dom förtjänar. Tänk att en ansvarsfull flicka som jag köpt ett par ofodrade dojsor när vi nästan är inne i november. Men oroa dig inte mamma, jag köpte en storlek för stora så att jag kan ha dubbla strumpbyxor när kylan letar sig in, fiffigt va? Allt för konsten - som mina två saknade systrar skulle uttryckt sig. Om ni inte trivs med det talesättet är det bara att välja och vraka bland följande: Vill man vara fin får man lida pin, intet ont som intet gott medbringar, som man bäddar får man ligga och så vidare.

Nu ska jag krypa ner med en nyinköpt gangstafalafel och Elin för att se på någon fånigt romantisk komedi. Mys!

Blondes have more fun

En lite blondare, lite fattigare och en aning mer lättroad Emmy studsade glatt ut ur en frisörsalong tidigt imorse med tanken på hur fantastisk denna dagen skulle bli - när man blir bjuden på gratis latte är ju dagen som gjord för att bli awesome. Eller? Nu är min hjärna lika kaosartad som en andravärldskrigetbunker efter en dag full av repetitioner, dans och sång. Men jag har ju mitt totally fabulous hår och det får jag nöja mig med tills jag fått min skönhetssömn. Imorgon blir det århundradets jippo för pappsen och lyckost er som får vara med på den festen!

Stora tankar från en liten flicka

Det är kallt, det är ruggigt, det är tyst - det är Kristianstad en inte alltför ovanlig oktoberdag. Jag har nu spenderat tre av mina sex dagar på besök i Sverige och har redan tröttnat på känslan av att jag på något sätt står helt still här. Visserligen är mina dagar fulla av förberedelser inför min pappas kalas på lördag och det är inte många minuter som jag får tid att sitta för mig själv, ändå känns det som om det saknas något här som kanske London som enda stad hittills kunnat ge mig. Om det är känslan av friheten att själv kunna forma mitt liv på en helt ny plats, känslan av att allt är möjligt eller något så komplicerat att jag inte kan sätta fingret på det själv är svårt att avgöra - jag bara vet att det inte är på denna platsen som mitt tjugoåriga jag behöver vara just nu. För med handen på hjärtat var jag lite rädd att åka hem igen, jag var rädd för att jag skulle inse hur mycket jag saknat min barndomsstad, alla mina fantastiska vänner som bor här och mina föräldrar som jag som yngstabarn lämnat ensamma i ett hus för stort för endast två personer. Men nu har jag ändå kommit till insikten att mina vänner ändå alltid finns kvar oavsett vem det är som flyttar och att alla gator och gränder jag känner så väl här alltid kommer ligga kvar och vänta på mig varje gång jag kommer tillbaka. Det är inte förrän nu jag inser hur hemmakär och bekväm jag varit hittills i mitt liv och hur mycket jag missat när jag nöjt mig med känslan av att bo kvar i en stad där jag känner till varenda gata och allt är alldeles lagom förutsägbart. Därför ser jag med ett leende på läpparna fram emot att få komma tillbaka till Londons oberäkneliga storstadsliv där jag för varje dag börjat få lägga mina egna, sprillans nya pusselbitar från grunden. Det är där jag ska vara just nu, det tror jag faktiskt stenhårt på.

Så till min något luddiga men ändå ganska genomtänkta poäng: Är du där du ska vara just nu eller lägger du fortfarande dit bitar på ett pussel som någon annan började på åt dig?

Och by the way, hur snygg var inte jag när jag var liten liksom? Och väldigt älskvärd mot min syster vars hår jag med glädje aggressivt antastade!

Uppdejt

Jag har verkligen varit usel på att skriva de senaste veckorna och anledningen till det är bristen på internet och fritid. Inatt beger jag mig i alla fall hem till Sverige för en vecka med förberedelser inför min pappas födelsedagskalas som är på ingående, hur gammal han blir får ni själva fantisera om. Det kommer hursomhelst bli en tröttsam resa eftersom jag jobbar till klockan fyra inatt och efter det behöver transportera mig direkt till flygplatsen för att komma i tid. Förhoppningsvis är jag tillräckligt vaken för att hoppa på rätt flyg i allafall, tjoho!

Här har vi ett café som kan konsten att locka

till sig morgontrötta människor :)

Man ska ju inte vara kräsen..

Efter en exotisk hotellweekend med..

 badrumstelefoner

 mcdonaldsfrukostar

poliskonstaplar

svenska tillskott

och svindyra cykeltaxisar

...har vi nu lyckats göra oss hemmastadda i vårt hem för de närmsta tre veckorna. 5 svenska tjejer i en väldigt lyhörd lägenhet utan tillgång till värme i ytterligare ett gangstahood – vilket kap vi gjort! Men det är ju ändå någonstans att bo för en tid och det känns betryggande, samtidigt letar vi lägenhet för fulla muggar dit vi kan flytta när vi blir utslängda härifrån. 

Eftersom vi hoppas kunna stanna en lite längre tid i nästa lägenhet satt jag och emilia därför och spånade på vilka krav vi ska sätta på vår nästa lägenhet. Vi delade upp dem i två kategorier: ”krav” som i krav, saker som vi verkligen bara måste ha dit vi flyttar. Och sedan ”väldigt gärna..”, saker som väger tungt men inte är alldeles dödsnödvändigt. Jag tänkte dela med mig av vad de båda kategorierna innehöll:

KRAV

- Varsitt sovrum

- Badkar (eller jacuzzi om det finns)

- Centralt

- Nära starbucks

- Wifi

- Tvättmaskin

- Ugn

- Varmvatten

- Brödrost

- Tv-apparat

VÄLDIGT GÄRNA...

- Dubbelsängar

- Balkong

- Vardagsrum med soffa

- Öppen spis (jag tyckte att det skulle åka upp på kravlistan men blev nedröstad)

- Akvarie/fisk i glasskål

- Torktumlare

- Diskmaskin

- Shysst utsikt

Det ska väl inte bli några problem att varken hitta eller kunna betala en sådan lägenhet?

Nu e det jul igen..

Pa oxford street har julen antligen anlant, for nu kommer juldekorationerna fram minsann. Wiiiee!

Kasta ut sig och byta upp sig

Efter tva omtumlande dagar sitter vi nu pa ett hotell dar vi ska spendera helgen. Igar anlande sofia, sara och elin till london och skont ar ju det nu nar vi inte langre har nagot permanent boende. Tillsammans ska vi forsoka hitta en storre lagenhet for oss alla fem att dela pa. Allt har gatt sa bra den senaste manaden anda tills var fyrtiofemariga hyresvard haromdagen bekande att han var hopplost kar i emilia och ville bli tillsammans med henne, darfor lamnade vi lagenheten sa fort vi kunde och tog in pa hotell i hopp om att hitta nagonstans att bo sa snabbt det gar. Turligt nog finns det manga kollegor och vanner som sagt att vi far bo hos dem om det krisar med boende och det ar jag otroligt tacksam for.

Fordelarna med att bo pa hotell?
- Vi har 10 minuters promenad till jobbet
- Utsikt over Oxford Street
- Tre helfigursspeglar
- Nastan walk-in closet (om man bojer sig nar man gar in vill saga)

Eftersom vi inte har nagot wi-fi kan jag inte logga in fran min dator och visa bilder fran vart glassiga rum. Men om ni har tid over kan ni ju checka in hotellets hemsida. En liten varning bara: gor det inte om ni har latt for att bli avundsjuka.. hehe.

Kollakollakolla!!!!
Thistle Marble Arch Hotel

Bad inventions vs. good inventions

Här sitter jag med kaffe och värktabletter och försöker kurera mig från söndagens personalfest (lägg märke till att det är tisdag idag). Jag och Emilia har nu två lediga dagar tillsammans att se fram emot och har redan sovit igenom större delen av den första, jag antar att den sömnen var välbehövlig.. Men tillbaka till söndagen. Vår kära servitris Justyna fyllde år så halva vår jobbstyrka inklusive grannbaren på andra sidan gatan var ute och gjorde London osäkert. Under flera jobbpass har jag ställt mig frågan var alla tjejer på dansgolvet får sina klubbor och självlysande armband ifrån och den natten fick jag svaret: På tjejtoan. Vi var nämligen och dansade på en klubb och besökte regelrätt tjejtoan. Till min stora förvåning stod där inne en kvinna och sålde klubbor, smink, självlysande armband och andra knasiga grejer. Jag fick sedan reda på att även vi har en sådan "vidbehovskvinna" på vår bars tjejtoa, hur har jag kunnat missa det? Men vid närmare eftertanke är det ju jättebra egentligen. Förutom att arbetslösa extraknäckare kan tjäna storkosing på danssugna festprissar kommer jag ju själv ihåg hur många gånger jag önskat att jag tog med mig mitt puder ut på puben för att kunna piffa till mig - i London behöver man inte ens tänka på det om man har kontanter, det är bara att köpa till sig några pudringar för en mindre slant. Själv köpte jag tuggummi, ett par självlysande armband till födelsedagsbarnet och två parfymsprut till mig själv. Hela kalaset hamnade runt 30 kronor och det var det fett värt.

En annan bra uppfinning som inte riktigt hunnit komma till Sverige än är ju kindpussar. Här pussar man inte bara sina närmsta vänner utan vissa till och med första gången ni träffas. Förutom att det är en ganska fin och kärleksfull gest så slipper man ju några obehagliga kramar eller handskakningar med folk som håller om dig lite extra länge eller försöker stoppa blodflödet till din hand. En kindpuss börjar på ena kinden, går över till andra och sen är den slut. Finito. Tummen upp för det!

För att kompensera alla mina positiva intryck från London måste jag ju också dela med mig av de två största bottennappen: 

1. Vänstertrafiken. England är en av de få länder som har vänstertrafik i hela världen och jag förstår inte varför de inte bara byter till högertrafik så att man slipper känna sig som en trafikolycka varje gång man lämnar huset. Efter en månad här är jag fortfarande livrädd varje dag att bli överkörd, och detta gör jag bara på bekostnaden av att engelsmännen vill känna sig speciella med sin vänstertrafik och konstiga mätningssystem (inch, pound, feet.. waaaaaah!!!!!)

2. Bristen på vattenblandare. I Sverige har man ju oftast en kran med ett vred för varmvatten och ett vred för kallvatten, i London har de en kran var för sig. Idiotiskt. Vill man tvätta ansiktet i kranen får man nämligen välja mellan pest eller kolera: Köldskador av för kallt vatten eller brännskador av det varma vattnet. Det finns tydligen en anledning att de inte har någon motsvarighet till ordet "lagom" i den engelska ordlistan, för vill man ha lagom varmt vatten från kranen får man först tappa upp varmt vatten och sedan låta det svalna. Kan ni tänka er att det är jobbigt att duscha här eller?

Bilderna ovan är från söndagens bravader. Min iphone-kamera gör inte riktigt mina snygga kollegor rättvisa och gör att dom ser lite mer fulla ut än dom var, men det finns inte mycket att göra åt det. Nu ska jag och emilia ut och fira en månad i London med restaurangmat och promenad i någon fin park. Puss!

Tropical thunder

Japp, det är sant. Det är Oktober och jag går barbent till jobbet. 27 grader och stekande sol får mig att vilja klaga, men eftersom det snart kommer bli iskallt så håller jag tyst och klär mig som en julidag. Tjohej!