"Du skulle ju kunna blogga om ett skosnöre!"

Det är inte alltid det lättaste att uttrycka sig precis så som man innerst inne känner och därför skriver jag nu ett blogginlägg om skosnören tillägnad min kära syster amanda (som för övrigt gav ifrån sig kommentaren som fick bli rubrik för detta inlägg). Hursomhelst så var hennes budskap lite mer positivt än det framstår som när man läser det för sig självt, då det hon egentligen ville få fram var: ”Du är så grym på att blogga att du till och med skulle kunna få ett skosnöre att verka intressant. Dessutom är jag extremt ärad att vara din storasyster tack vare ditt fabulösa vokabulär och dina finurliga formuleringar”. Typ nästan så menade hon, ungefärligen.

Men nu ska jag blogga om något så skosnörelöst som mitt senaste skofynd – ett par ballerinaskor. Skapade för att glittra upp Londons höstruskiga gator och ge mina gigantiska fötter precis den uppmärksamhet dom förtjänar. Tänk att en ansvarsfull flicka som jag köpt ett par ofodrade dojsor när vi nästan är inne i november. Men oroa dig inte mamma, jag köpte en storlek för stora så att jag kan ha dubbla strumpbyxor när kylan letar sig in, fiffigt va? Allt för konsten - som mina två saknade systrar skulle uttryckt sig. Om ni inte trivs med det talesättet är det bara att välja och vraka bland följande: Vill man vara fin får man lida pin, intet ont som intet gott medbringar, som man bäddar får man ligga och så vidare.

Nu ska jag krypa ner med en nyinköpt gangstafalafel och Elin för att se på någon fånigt romantisk komedi. Mys!