Vid-behov-staden

När man vandrar Londons gator fram - oavsett väder, vind och tid på dygnet - känns det som om den har i princip allt man behöver just vid det tillfället. Ungefär som vid-behovs-rummet i Harry Potter ni vet. Strosar jag omkring och känner hur magen kurrar till i brist på kaffe ploppar det alltid upp ett café precis bredvid och när jag är påväg till bussen efter en sen jobbnatt och inser till min förskräckelse att jag inte har någon frukost inför morgondagen så dyker det självklart upp en nattöppen mataffär med det enda jag behöver: rostmackor och nutella. Om det är så att du 1. egentligen inte vet vad du behöver eller 2. inte behöver något utan bara inte har något vettigare för dig så är det bara att traska in på de där vi-har-allt-mellan-himmel-och-jord-och-vi-har-öppet-dygnet-runt-butikerna som finns i varenda gatuhörn. Där kan du ladda mobilen, köpa cykeldäck, införskaffa dig 10-kilos rispåsar (man vet aldrig när man behöver det..) och om du har tur har dom även en sunkig nittonhundrafrösihjäldator i ett hörn till uthyrning för en billig peng. Hur alla dessa små butikerna får affärerna att gå runt förblir ett mysterium för mig, kanske vill jag inte veta. Så länge jag får det jag köper får de pyssla med alla sina skumma affärer hur de vill. Det jag inte vet lider jag ju inte av!

Imorse satt jag och göttade mig med nattens frukostinköp: engelsk risifrutti. Till skillnad från en typisk svensk risifrutti var sylten redan färdigblandad med gröten och det är ju alldeles perfekt när man är lite morgonsuddig och grötig i skallen. Idag börjar jag inte jobbet förrän klockan 21.00 heller, life is good!