Bad inventions vs. good inventions

Här sitter jag med kaffe och värktabletter och försöker kurera mig från söndagens personalfest (lägg märke till att det är tisdag idag). Jag och Emilia har nu två lediga dagar tillsammans att se fram emot och har redan sovit igenom större delen av den första, jag antar att den sömnen var välbehövlig.. Men tillbaka till söndagen. Vår kära servitris Justyna fyllde år så halva vår jobbstyrka inklusive grannbaren på andra sidan gatan var ute och gjorde London osäkert. Under flera jobbpass har jag ställt mig frågan var alla tjejer på dansgolvet får sina klubbor och självlysande armband ifrån och den natten fick jag svaret: På tjejtoan. Vi var nämligen och dansade på en klubb och besökte regelrätt tjejtoan. Till min stora förvåning stod där inne en kvinna och sålde klubbor, smink, självlysande armband och andra knasiga grejer. Jag fick sedan reda på att även vi har en sådan "vidbehovskvinna" på vår bars tjejtoa, hur har jag kunnat missa det? Men vid närmare eftertanke är det ju jättebra egentligen. Förutom att arbetslösa extraknäckare kan tjäna storkosing på danssugna festprissar kommer jag ju själv ihåg hur många gånger jag önskat att jag tog med mig mitt puder ut på puben för att kunna piffa till mig - i London behöver man inte ens tänka på det om man har kontanter, det är bara att köpa till sig några pudringar för en mindre slant. Själv köpte jag tuggummi, ett par självlysande armband till födelsedagsbarnet och två parfymsprut till mig själv. Hela kalaset hamnade runt 30 kronor och det var det fett värt.

En annan bra uppfinning som inte riktigt hunnit komma till Sverige än är ju kindpussar. Här pussar man inte bara sina närmsta vänner utan vissa till och med första gången ni träffas. Förutom att det är en ganska fin och kärleksfull gest så slipper man ju några obehagliga kramar eller handskakningar med folk som håller om dig lite extra länge eller försöker stoppa blodflödet till din hand. En kindpuss börjar på ena kinden, går över till andra och sen är den slut. Finito. Tummen upp för det!

För att kompensera alla mina positiva intryck från London måste jag ju också dela med mig av de två största bottennappen: 

1. Vänstertrafiken. England är en av de få länder som har vänstertrafik i hela världen och jag förstår inte varför de inte bara byter till högertrafik så att man slipper känna sig som en trafikolycka varje gång man lämnar huset. Efter en månad här är jag fortfarande livrädd varje dag att bli överkörd, och detta gör jag bara på bekostnaden av att engelsmännen vill känna sig speciella med sin vänstertrafik och konstiga mätningssystem (inch, pound, feet.. waaaaaah!!!!!)

2. Bristen på vattenblandare. I Sverige har man ju oftast en kran med ett vred för varmvatten och ett vred för kallvatten, i London har de en kran var för sig. Idiotiskt. Vill man tvätta ansiktet i kranen får man nämligen välja mellan pest eller kolera: Köldskador av för kallt vatten eller brännskador av det varma vattnet. Det finns tydligen en anledning att de inte har någon motsvarighet till ordet "lagom" i den engelska ordlistan, för vill man ha lagom varmt vatten från kranen får man först tappa upp varmt vatten och sedan låta det svalna. Kan ni tänka er att det är jobbigt att duscha här eller?

Bilderna ovan är från söndagens bravader. Min iphone-kamera gör inte riktigt mina snygga kollegor rättvisa och gör att dom ser lite mer fulla ut än dom var, men det finns inte mycket att göra åt det. Nu ska jag och emilia ut och fira en månad i London med restaurangmat och promenad i någon fin park. Puss!