Under vår inte-så-übersvenska-kväll-som-vi-hade-hoppats-på i söndags upptäckte jag många nya saker. Vi vaknade så sent att när vi väl anlände till Sofia, Elin och Sara orkade vi inte ge oss på att baka något, istället köpte vi en rejäl hög med godis och kakor och tittade på The Holiday istället (som för övrigt måste vara årtusendets bästa romantiska film). Det måste varit första gången jag insåg hur in i bombens vrålsnygg Jude Law faktiskt är. Han har ju alltid varit sjukligt snygg i mina ögon men då kom det som någon slags uppenbarelse att han faktiskt ser helt perfekt ut. Jag, Elin och Sofia dräglade och suckade ikapp med varann varje gång han dök upp, log, såg ledsen ut, drack kaffe, körde bil. Under varje scen han var medverkande i helt enkelt. De scenerna då han inte var med satt vi spänt och väntade på hans återkomst. Jag upptäckte också hur blödig jag oförklarligt blivit helt plötsligt, jag började liksom gråta när den gamla filmregissörsfarbrorn lyckades ta sig upp på podiet alldeles själv och hur glad han blev när han överrumplades av applåderna. Jag som bara brukar gråta till Titanic och då är det ju faktiskt sorgligt?
På tal om upptäckter är jag lite spänd inför morgondagen. Jag ska nämligen för första gången sedan jag kom hit bege mig utanför Londons gränser och besöka den lilla staden Bath i väst. Runt 10-tiden hoppar jag på tåget på Paddington station och 1,5 timme senare möter Frida upp mig för en heldag med henne. Det ska bli så spännande! Men nu måste jag rusa till jobbet så jag inte kommer försent. Imorgon får ni se före- och efterbilder på vår "svenska afton" (det enda svenska var vi fem och glöggen som vi drack)
Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar